| Jag
är vinden över haven Jag är översvämningen på slättlandet Jag höken över klippan Jag är törnet under rosen Jag är hjorttjuren med sju taggar Jag är laxen i dammen Jag är vishet, vem annan än jag kyler tankarna som brinner? Jag är kullarna där poeterna vandrar Jag är lockelsen bortom världens ände Jag är spjutet som ryter efter blod Jag är tåren som solen låter falla Jag är brottsjön som trotsar undergången Jag är ett barn, vem annan än jag kikar fram från okända välvda dösen? |
|||
Först publicerad: Torsdag 4 juni 1998. Skicka en till författaren! Du kan också använda detta formulär |
|||