Båten
ankrar några timmar i staden Isna. Lugnet i den lilla staden är
en 
stor
kontrast till det pulserande livet i Kairo, Assuan och Luxor. Vi vilar en
stund i ljuden från Isnas gator, som på ett magiskt sätt
återspeglar det Egypten vi mött och lärt oss älska.
Det enda som bryter friden är den inspelade böneutroparrösten
från minareten. Med ett ljud som om någon hällt sirap i
den gamla och slitna bandspelaren dras klockan-fembönen runt. Till
och med bönerna går långsammare här!I
Isna är upprepandet en dygd och ett livsmönster. Barnen leker
utan köpta leksaker på samma sätt, på samma ställen,
i generation efter generation. Männen dricker kaffe och pratar 
om
samma ämnen år efter år, oberörda
av den enorma sophög som bara växer intill kaféet. Kvinnorna
bär sina bördor fram och tillbaka längs gatan. Uppgiften
överlämnas från mor till dotter. Det stabila mönstret
kan tyckas tungt, men vad spelar det för roll när alla har samma
öde.
Först publicerad: Torsdag 4 juni, 1998.
Skicka en till författaren!
Du kan också använda detta formulär
